Speed Breed

The Laser 40 years in Sweden 1972 - 2011

In the summer of 1969 the 14 foot sailor Ian Bruce Montreal Canada made a phonecall to the 14 foot champion and yacht designer Bruce Kirby Connecticut asking him to design a singel handed dingy that everyone would like yo have.

The boat should be simple to build, simple to rig, easy to be car topped and have a mast in two parts. After two hours in the phone a drawing was ready showing the Laser that now built is build in a number of 210.000.

The drawing is framed and now hanging in the office of Bruce Kirby.

Med Laser i 40 år 1972 - 2011

På sommaren 1969 ringde båtbyggaren och 14 fots seglaren
Ian Bruce från Montreal Kanada till båtkonstruktören och 14 fots mästaren Bruce Kirby i Connecticut och beställde en ritning på en enmans-jolle som alla seglare skulle vilja ha.

Den skulle vara enkel att bygga, den skulle vara enkel att rigga, den skulle lätt kunna läggas på biltaket och den skulle ha delbar mast. Efter två timmar i telefonen var en skiss färdig och den liknade helt den Laser som nu är byggd i 210.000 exemplar.

Skissen i original sitter idag inramad på Bruce Kirbys kontor.
Ian Bruce byggde en båt och kontaktade segelmakaren Hans Fogh för att designa ett segel.

Det gick lite trögt med utprovningen i början av 1970, Hans hade ju aldrig sett masten, men så plötsligt kom han med ny version av seglet som drogs över masten och entusiasmen spred sig.

Advokaten Ward McKean hade intresserad iakttagit projektet och lade sig nu i med kommentaren: "ni är på rätt väg grabbar men inte kan ni kalla båten Thanks God it Is Friday (TGIF i seglet), eller Weekender, då får ni ingen båt såld"! Får jag vara med i projektet kan jag registrera namnet Laser world wide som en seglingsprodukt och hjälpa till med finansieringen. Laser-strålen det är vad alla kommer att tala om i framtiden!

Bruce Kirby var lite tveksam till namnet och sa att den strålen känner väl ingen till. Han och hans fru hade letat i olika böcker efter ett bra namn och det är lite osäkert vem som först kom på namnet Laser.

Hur som helst kontaktades McGill-universitetet i Montreal och några entusiastiska studenter där kunde intyga: Laser-strålen den har framtiden för sig, med den kan man snart göra nästan allting, och den kan bli både röd och grön! Så antog man namnet Laser.

Ritningar och produktionsunderlag fastställdes. Höjden på Laser-skrovet fick justeras något så att sex båtar gick in på höjden i den nya standard-förpackningen i världen; 20 fots containern. Tanken var att alla Laser skulle göras i Montreal och levereras i 12-pack över hela världen segelklara med kärra, kapell och allt.

Så kom det sig att Lasern visades första gången i januari 1971 på New York Boat Show och 144 båtar såldes på stående fot. Alla segel var gjorda i den modernaste av alla datorstyrda skärmaskiner, alla exakt lika skurna med Laser-stråle. Den strikta entypen och det låga priset intresserade många seglare.

Ian Bruce och Ward McKean kom då på den geniala idén att Kanadensiska laget skulle ta med 3 container med 36 Laser till
OS i Kiel sommaren 1972. Själv gastade Ian i Starbåt. Båtarna seglades av OS-deltagarna på lediga stunder och den som ville fick ta med en Laser hem. Båtarna gick åt som smör i solsken!

På så sätt spreds 36 Laser över hela seglarvärden på 14 dagar.

Bengt Julin från Saltsjöbaden, som satt i Svenska OS-kommittén var en av dom som lade beslag på en båt. Priset i Sverige med spärrblock, segelsiffror och moms skulle bli max 2.900:-
Den OK jag för tillfället seglade gick lös på 4.500:- och tre barn väntade på att få lämna Optimist-klassen.

Jag hade läst ett utförligt reportage om Lasern i den amerikanska seglartidningen "One design and Offshore Yahtsman" hösten 1971 och när jag fick reda på att en Laser fanns i Saltsjöbaden åkte jag genast dit och blev helt såld! Vilken fart på undanvind!

OK-seglarna i Nynäshamn var dock mindre entusiastiska och bad mig att till USA skicka tillbaka den där "tvålkoppen med segel som en säck som dras över ett jämntjockt rör "!

Den kan väl inte kryssa!

Ja det är inte lätt att komma med något nytt, men jag bet ihop.

Laser ställdes nu ut på Ostermans Marmorhallar på
Birger Jarlsgatan i Stockholm under Bengt Julins försorg våren 1973 och jag åkte dit nästan varje dag.

Man hade redan på hösten 1972 öppnat en andra fabrik i Banbury, England och försäljningschefen, FD seglaren Paul Davis, ville att Pelle Pettersson skulle sälja Laser i Sverige. Pelle gillade båten men Lars Wiklund som var ekonomiskt ansvarig på Maxibåtar övertygade dock Pelle om att förtjänsten på en Laser var allt för blygsam, och pris till kund rekommenderat från England, så lämna du försäljningen till Bo Österberg.

Tillsammans med några entusiaster i Malmö SS bildade vi nu Svenska Laserförbundet och ansökte om ett första EM att hållas i augusti 1974. Den tävlingen samlade nästan 90 deltagare på MSS i Malmö och blev en stor succé.

Internationella Laser-klassen hade nu fått tag i en ung, entusiastisk sekreterare, Jeff Martin, som gjorde en stark debut i Malmö. Strikta klass-regler var redan fastställda. Men det var många saker till som skulle falla på plats för att Laser skulle bli framgångsrik, inte minst perfekta arrangerade VM och EM och den saken ordnar fortfarande år 2011 Jeff Martin med bravur.

En andra sak var att hålla alla pirattillverkare stången och det klaras av ett gäng duktiga advokater. Att hålla kvaliteten på en acceptabel nivå var den tredje uppgiften och det har Chris Tunnstall i Banbury klarat av i alla år. Och sist dom känsliga förhandlingarna med Internationella Seglarförbundet för att få OS-staus klarades till slut av Tim Coventry, VD för Laser i Europa. på den tiden.

Nu återstod bara att bygga upp ett starkt återförsäljarnät med energiska säljare som också var duktiga seglare som
Tim Coventry uttryckte saken. Stödet med annonser och broschyrer till dom som ville jobba skulle inte utebli.

Mange Olsson, som tränade det svenska 505-laget i Nynäshamn fick en hårdvindsdag låna några Laser av mig och blev genast entusiastisk: "Dom här håller ju att segla hårdvind med"! Den första klubb som satsade heljärtat på Laser var Mälarhöjdens Kanotsällskap. Snart kom MKS-are som Pelle Ek, Rolf Lundström, Olle Wenrup och Ebbe Rosén och ville provsegla. En ung man vid namn Birger Törnqvist, nuvarande Laser-försäljaren ville köpa en båt men då var alla slut så han fick åka till Västervik. Familjen Holm i Nynäshamns SS var dom första i min Klubb som gillade tanken på en enkel båt där alla var lika. Snart fanns det över 20 Lasrar i Nynäshamns SS!

Första Lasertävlingen i Stockholm ordnades av KSSS i Saltsjöbaden på hösten 1974 Sjutton deltagare kom!
Jag blev helt upprymd vid åsynen av det jättelika startfältet, sjutton Laser! Jag har fortfarande bucklan på mitt skrivbord. Nu blev det fart på klassen med båtutställning på nya Älvsjömässan 1975 och den ena klubben efter den andra började ordna tävlingar. Stockholm, Göteborg, Malmö, Västervik, Norrköping och Västerås blev heta ställen.

Jag lämnade nu jobbet som kontrollchef på en elektronikfirma i Nynäshamn och började sälja och segla Laser på heltid med firman "Jollesport HB".

Ett halvår senare fick jag ansvaret att organisera försäljarna i Skandinavien inklusive Finnland och Island under namnet Norden Laser KB. Jag avskedade genast Paul Elvström i Danmark, där gällde bara Finn-jolle och Trapez, och tillsatte Anders Myralf. I Finland gjorde jag mig av med familjen Tallberg och utnämnde Derek Breitenstein. I Norge Odd Roar Lotreröd och tog Knut-Frederik Horn som importör. Det hjälpe inte, det blev aldrig någon riktig fart på Laser-seglarna i dessa länder, inte som här i Sverige. Till Island sålde jag dock en container till Bjarne Gudmundson på Gönsaksvej i Reykarvik, men det blev bara en leverans. Det blåser 15 meter på sommaren 20 på vintern och så är det för det mesta 4 grader i vattnet.

Thomas Rudewald i Stockholm tog nu över ordförandeklubban i Laserförbundet och ordnade Laser Grand Prix med Helly Hansen som sponsor och festlig final på Riddarfjärden varje år. När vi rundade utanför Stadshuset kommenterade göteborgarna: "Juste klubbhus ni har grabbar". Laser-klassen samlade seglare som ställde lika stora krav på det sociala som på justa tävlingsbanor och stämningen var alltid hög! Man uppskattade partaj på kvällen istället för båt-meck.

Åre Ski Yachting blev också en populär tävling med två storslalomåk i Tväråvalvet och två seglingar på Åre-sjön följt av stor baluns på Tott Hotell. Thomas Rudewald, Jonas Bohlin och undertecknad började nu ge ut tidningen Laser Nytt och klassen hade 1978 över 1.800 betalande medlemmar. Som mest trycktes Laser Nytt i 5.500 exemplar och tidningen var hett efterfrågad av många klubbar. Annonserna betalade tryckning och porto. Firmatryck AB hade jag i granngården och till posten var det bara några 100 meter. Duktiga skribenter och serietecknare slöt sig till redaktionen. När du besöker Birger och Martin på Sjöboden på Lidingö kan du se en hel del tidningar, även nummer ett.

Till SM i Kullavik 1977 kom 155 båtar och nyblivne världsmästaren i Finn-jolle Magnus Ohlin tog SM-bucklan. Vi hade äntligen fått officiellt SM. Nästa lika många seglare kom lite senare till NM i Alingsås. Dit kom även världsmästaren i Laser Johan Bertrand från USA och slutade fyra.

De sju åren 1975-1981 såldes det otroliga 500 Laser per år i Sverige med toppnotering 1976 med 561 båtar. Sen kom vindsurfingbrädan 1982 och försäljningen sjönk från 90 till 40 båtar de efterföljande tio åren.

Jag misströstade dock inte utan köpte ut mina återförsäljare och fortsatte ensam i Sverige. Jag stödde kappseglandet så gott det gick även om stödet från Laser-förbundet svalnade. Jag fick själv ge ut en tidning, Laserseglaren. 1996 blev Laser Olympisk klass för herrar.

Ett affischnamn i Sverige var Marit Söderström från JKV i Västerås som tog två Dam-VM i Laser.

Med start utanför min klubb i Nynäshamn ordnade Lennart Jansson från Dalarö, Staffan Larswall och Bengt O. Hult från Saltsjöbaden samt jag, Baltic Laser Race 1991. En spritt ny Laser var första pris, sponsrad av Spendrups. Följande år hade vi sådana sponsorer som säljer pilsenerdricka, betong, mobiltelefoner, mjölk eller it-tjänster. Helly Hansen kom också med en gång. Baltic Laser Race seglas som bekant i 45 distans non stop eller max 10 timmar i Stockholms södra skärgård och en spritt ny Laser har alltid varit första pris eller lottats ut.

Paul Henderson, ordförande i Internationella Seglarförbundet besökte 1995, kvällen före start Nynäshamns SS inför valet av OS-land. Han sa då till Björn Unger att nu skall jag gå ut och tala med dom som i morgon skall segla 45 distans non stop i Laser, du förstår jag är gammal Laser-seglare från Kanada. Jag har seglat Laser nummer ett. Han talade då med några Laser-seglare som förberedde sina båtar nere på stranden och fick mitt påstående bekräftat att det var 45 distans som gällde. Han kom till mig och sade att detta var en imponerande tävling. Paul Henderson fick genast en BLR-medalj om halsen som han bar omkring på hela kvällen.

Det kom deltagare från hela Sverige, till och med från Norge, Finnland och Italien ett år.
Ibland startade vi tävlingen från Rosenön på Dalarö. Ibland seglade vi Nynäs - Sandhamn eller Nynäs - Saltsjöbaden, ibland var start och mål på samma ställe. Marinen ställde upp med följebåtar och dykare. Lage Larsson på Berga gjorde väderprognos och det togs bilder från Marinens helikopter.

Redan 1984 hade det kommit en klass på EM som kallades Laser Masters, man skulle ha fyllt 35. Till Ljungby det året kom hela 9 deltagare i den klassen. I ett par år därefter kom det dock bara fyra Masters till SM men sen tog det fart, mest tack vare Leif Calmeus från Kullavik och Lars G Thelestam från Stockholm. Nu blev det fyra Masterklasser: 35, 45, 55 och 65+. Till Master SM i Marstrand 1995 kom över 90 seglare. Förstapriset bland 55 åringarna, en vacker tavla från Marstrand, hänger fortfarande i vardagsrummet men Leif Calmaus Kanna går vidare som vandringspris. I sommar blir det Laser-Masters i Nynäshamn den 5 - 7 augusti. År 2010 samlade Master-tävlingen i Marstrand 145 seglare och en max-gräns fick införas.

Efter 28 år som Laser-försäljare övertog Birger Törnkvist den 17 April år 2000 Laser-agenturen till Sjöboden på Lidingö. Jag hade då importerat 4.182 Laser-jollar till Sverige. Alla båtar finns först i ett maskinskrivet arkiv 1972-1981 och sedan i ett datoriserat (dos-baserat) register med början 1981. Det maskinskrivna registret är i båtnummerordning. Den datoriserade förteckningen har sju register där man kan leta på datum, båtnummer, ägare och postnummer. Dom flesta som privat köpte en begagnad Laser fick ringda till mig och för att få tag i en akterpropp. För att få köpa en akterpropp måste man uppge sitt båtnummer och därför är även begagnadmarknaden ganska fullständigt dokumenterad.

Vid några tillfällen har jag blivit kontaktad av polisen som hittat en herrelös Laser på stranden någonstans. Jag ber då att man läser båtnummret under stävögat eller i sittbrunnen och så kan jag genast svara med skrovfärg och sista ägaren till båten.
Det var imponerande får jag till svar.

Då Birger Törnqvist tog över agenturen år 2000 fick MKS/Ålsten en helt annan service än den dom fick från Jollesport i Nynäshamn. Det resulterade i att Ålsten i Bromma ökade från 2 till 75 Laser-jollar på 10 år och även MKS i Mälarhöjen fick ett uppsving. När får vi en ny Laser-entusiast i Nynäshamns SS?
Eller i någon annan stad i Sverige för den delen!

Nu när även Radial-riggen är olympisk klass skulle jag önska att dam-segling och juniorsatsning får ett ännu större stöd av Sveriges Båtklubbar och Segelsällskap.

I skrivande stund kan Laser-klassen fira fyrtio år med att Rasmus Myrgren i slutet av januari 2011 äntligen slog sin värsta rival från OS 2008, engelsmannen Paul Goodison vid väldscuptävlingen i Miami. Detta bådar gott för framtiden och närmast OS i England 2012.

© Bo Österberg, mrlaser@hotmail.com

0294-21131 0702-309212

Bo Österberg skriver om Laserns historia i Sverige The Laser history in Sweden

The Laser 40 years in Sweden 1972 - 2011

Med Laser i 40 år 1972 - 2011

Bo Österberg skriver om Laserns historia i Sverige
The Laser history in Sweden